Dan före..
Efter ännu ett jobbigt och roligt ispass på stadens uterink med brushera, en lite för varm bastu och en god kopp kaffe med mor och far avslutar jag dagen före dopparedagen.
Vissa sitter med spänning och väntar in dopparedan.. något som man kan kalla för uppesittarkväll. Andra går och lägger sig tidigt tidigt för att i sin tur kunna gå upp desto tidigare för att kanske se vilken överraskning som väntar i julestrumpan. Själv slutade jag med julestrumpa för många år sedan och jag kan inte säga om jag saknar den. Men är det något jag lagt märke till så är det att jul inte roar mig i dessa dagar. Visst tycker jag att det är mysit pysit och sitta med en kopp kaffe i handen och spela lite spel med familjen, samtidigt som man slåss om de goda bitarna i paradis asken. Men så är det ju alltid. Det krävas en högtid för att folk ska uppskatta varandra och ta sig tid att umgås, eller för mor att laga den där goda maten som igentligen är den största höjdpunkten med julafton. Så kommer Kalle Anka och gänget på besök som alltid är lika roande. En av de få anledningarna till att man längtar till kalle är ju för att julklapparna öppnas så fort Långben och Pluto sagt -heeöheeöö... G..g.g.g.God Juul! Julklapparna som dessutom blir färre och färre för var år som går. Dock, (för att bryta min bitterhet), så brukar jag faktiskt behöva de klappar jag öppnar, vilket gör att de uppskattas mer istället för att man som när man var liten bara var intresserad av att riva isär så mycket papper som möjligt. Sitter ju faktiskt och bloggar med årets stora klapp.
Men jag tror att min bitterhet beror på att julen numera har en vana att exkludera snön.. snön som för mig är så viktig och som igentligen betyder allt runt jul. Man vill känna kylan ute i mörkret så man verkligen uppskattar den värme man möter när man kliver in i stugan. Kanske t.o.m. se flingorna singla mot backen genom fönstret när man sipprar på glöggen. Eller helt enkelt bara kunna gå ut och kasta lite snöbollar för att skaka ur sig myrorna som lätt kryper inpå under de sega juletimmarna.
Men nu sitter jag här och är en av de som har en egen liten "uppesittarkväll" och undrar vad morgondagen har att erbjuda. Kommer jag få min dataväska? Vilken vinter outfit ska strykas då julstämningen behöver höjas en notch på självaste aftonen? Vad kommer jag få av Ove? Ja många frågor it is.. svaren kommer efter nattens sömn. Dock ingen skönhetsömn då stallbootsen ska på kl 0730. Sen kör vi på hela dagen lång.. långt inpå de sena juletimmarna med mugg, kaffe, choklad och älskade familjemedlemmar. Man kan väl ändå inte ogilla tomtefars dag...
HoHoHo.. God Jul!
Vissa sitter med spänning och väntar in dopparedan.. något som man kan kalla för uppesittarkväll. Andra går och lägger sig tidigt tidigt för att i sin tur kunna gå upp desto tidigare för att kanske se vilken överraskning som väntar i julestrumpan. Själv slutade jag med julestrumpa för många år sedan och jag kan inte säga om jag saknar den. Men är det något jag lagt märke till så är det att jul inte roar mig i dessa dagar. Visst tycker jag att det är mysit pysit och sitta med en kopp kaffe i handen och spela lite spel med familjen, samtidigt som man slåss om de goda bitarna i paradis asken. Men så är det ju alltid. Det krävas en högtid för att folk ska uppskatta varandra och ta sig tid att umgås, eller för mor att laga den där goda maten som igentligen är den största höjdpunkten med julafton. Så kommer Kalle Anka och gänget på besök som alltid är lika roande. En av de få anledningarna till att man längtar till kalle är ju för att julklapparna öppnas så fort Långben och Pluto sagt -heeöheeöö... G..g.g.g.God Juul! Julklapparna som dessutom blir färre och färre för var år som går. Dock, (för att bryta min bitterhet), så brukar jag faktiskt behöva de klappar jag öppnar, vilket gör att de uppskattas mer istället för att man som när man var liten bara var intresserad av att riva isär så mycket papper som möjligt. Sitter ju faktiskt och bloggar med årets stora klapp.
Men jag tror att min bitterhet beror på att julen numera har en vana att exkludera snön.. snön som för mig är så viktig och som igentligen betyder allt runt jul. Man vill känna kylan ute i mörkret så man verkligen uppskattar den värme man möter när man kliver in i stugan. Kanske t.o.m. se flingorna singla mot backen genom fönstret när man sipprar på glöggen. Eller helt enkelt bara kunna gå ut och kasta lite snöbollar för att skaka ur sig myrorna som lätt kryper inpå under de sega juletimmarna.
Men nu sitter jag här och är en av de som har en egen liten "uppesittarkväll" och undrar vad morgondagen har att erbjuda. Kommer jag få min dataväska? Vilken vinter outfit ska strykas då julstämningen behöver höjas en notch på självaste aftonen? Vad kommer jag få av Ove? Ja många frågor it is.. svaren kommer efter nattens sömn. Dock ingen skönhetsömn då stallbootsen ska på kl 0730. Sen kör vi på hela dagen lång.. långt inpå de sena juletimmarna med mugg, kaffe, choklad och älskade familjemedlemmar. Man kan väl ändå inte ogilla tomtefars dag...
HoHoHo.. God Jul!
Kommentarer
Trackback
