Så sitter man här på en..

stubbe i skogen. Bokstavligt talat. Är helt ensam i en stuga med Gertrud långt ut i skogen där jag inte känner en kotte. Har lämnat allt det jag känner till och alla de jag älskar som mest för att sitta på en stubbe i skogen.. ne, jag ska gå o lägga mig, sova bort min feber och mina tårar som börjat rinna längst kinderna när jag gav mamma och pappa sista kramen för ett tag. Blandade känslor just nu.. Ska bli jätte roligt att vara här.. hoppas jag.. men det vore så kul om kanske Linn kunde ringa o bara säga.. "ska jag komma över?". Hade varit trevligt.

Men upp med huvudet och ner under täcket.. Känns bättre imorgon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0