erikaka

och det är meningen att jag ska sitta här och betala mina räkningar, som ska betalas idag. Men sitter jag här och betalar räkningarna, som ska betalas idag? Icke! Glömde den där grejen i bilen och är alldeles för lat för att överhuvudtaget ens komma på tanken att gå ut och hämta den.

Dagen på jobbet har varit helt ok. Kom tillsammans med min arbetskollega Lundholm på att denna blogg är lite för bitter. Och skulle gärna vilja få den o bli mindre bitter. Det herr Lundholm dock utelämnade när vi kom fram till detta var exakt hur jag skulle få bloggen att låta lite mer glitter och solsken. Lyckligtvis har jag kommit på ett ämne som är superkul.
Astrid Lindgren!

Är det någon som lämnat enbart positiva spår efter sig så måste det ju vara Astrid. Mimmi och jag har suttit och försökt komma på vilken "saga" som är vår favorit. Men som den positiva människa jag är tyckte jag allt var så himla bra att jag inte kunde välja. Tänk om alla kunde vara som Astrid och bara komma på en massa roliga idéer. Mina föräldrar- jag skulle aldrig behövt städa eller klippt gräsmattan, läraren i skolan- aldrig en hemläxa eller några prov, min chef- bara roligt arbete. Tjohoo, vilken astrinderbar värld det skulle vara...

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Har precis kommit hem efter ett träningspass med Armida. Började väldigt bra. När man är sådär ute på landet lär man sig att uppskatta de små sakerna. Som vyerna, långtradarna som växlar ner för att klara örebrobacken, regnet som slår i backen, löven som dansar quick step i vinden, hovarna som trippar mot den hårda grusvägen, knallskotten från bofors skjutfält. Ja det lilla... Men när man sitter där på en hästrygg får man aldrig njuta för länge, för plötsligt slår Armidas humör en 3.60 och det är både framben o bakben i luften, samtidigt som häftiga slag med huvudet o pisksnärtar med svansen hotar min balans. Mitt nynnande fick tvärt bytas ut mot en grov mansröst och med hjälp av gaspedalen i högerhanden lyckades jag efter svettiga 5 minuter få hästen att gå dit jag ville. Och ta mig fan vad bra hon gick efter det. Min röst är inte riktigt återställd dock. Lite sådär sexigt hes... i en mörkare variant. Envishet mina vänner.. det är vad som får en att hålla balansen på en hästrygg...

Nu bär det av till Limpan