erikaka

Att fumla hemåt är något man igentligen ser fram emot var gång man gör det... i smyg. Utan lediga vänner, jobb eller fritidsintresse är man dock ganska stekt i denna lilla stad så kallad Karlskoga. Här får man lita på sina kontakter för att sysselsätta sig, om man inte gärna är för sig själv. Men då jag inte är någon vidare ensamvarg blir det lite småtråkigt att vandra omkring hela dagarna.. Soffan som i vanliga fall är något man gärna besöker, är nu mer en orsak till ryggont. Anledningen till mitt bittra tänkande är, antar jag, för att halva kompisskaran är upptagna eller ej i samma län.. En del är ju i gbg och skakar rumpa till Hoffmaestro.. I rest my case! Jag har kollat på bobcats med far.. tur att jag har någon att umgås med.. älskade far..

Imorgon ska jag äntligen få träffa ett av de fabeldjur som bor i denna stad, Camilla heter hon. Jag tror att hon ska finnas på riktigt, men jag är inte säker, det finns en möjlighet att jag drömt ihop denna rödlätta figur. Återstår att se imorgon.

Mimmi, jag vill bara säga, jag är såå avundsjuk!