erikaka

Höstmörkret kryper inpå. Som den otroligt positiva och glada människa jag är har jag lagt märke till vad stress, hårt jobb, långa dagar och mycket mörker kan göra med människor.
Jag kom hem i lagom tid igår, halvdag som det så fint heter. Jojjo, min älskade sambo ville ha lite ridsällskap i den vackra skånesolen. Så jag slängde mig upp på Le Vent och märkte ganska kvickt efter ridturen och mörkrets fall att min älskade sambo hade lite attityds problem. Vi kom in till värmen och en värmande kopp te tyckte jag var en bra idé, och med tanke på Jojjos humör krävdes en skvätt vodka för att kunna genomlida hela kvällen med denna pms ko. Som tur var svepte hon snabbt i sig muggen vodka, spetsad med black berry te i kylan. Klarade hela den kvällen och nu sitter vi här igen, sambos framför tv:n, med en varmdryck i mörkret. Idol rullar samtidigt som beklagande och skvaller ilar kors och tvärs i rummet... Detta höstmörker, jag säger då det.

Det har knappt börjat.. men jag trivs...

Det jag gillar med lediga dagar är ju självklart att man är ledig, men på något mystiskt sätt finns det alltid något att göra ändå i stallet på sin lediga dag. Idag var jag iväg, fodrade då jag ändå skulle dit och släppa ut Master. Master blev kastrerad i fredags och var tvungen o komma ut i hagen och röra lite på sig. Så det gjorde jag tidigare idag. Vaknade 08.17 trotts sovmorgon. Är det inte för härligt! Grävde ner huvudet i kudden när jag kollade på klockan, men efter 5 klarvakna minuter gick jag upp och gjorde Hanna sällskap vid frukostbordet.

Nu har jag städat huset och sitter här framför tv:n o kollar på idol som jag inte riktigt lyckades hålla mig vaken genom i fredags. Fredagen blev en galen dag.. men det var ändå kul.   Min höft är fortfarande svullen, och svart. Men den är fullt funktionsduglig.

Emma ringde precis, kärt "återhörande"... eller nått...

nu ska jag tillaga någon enkel lunch, sen ska jag slå på en film o bänka mig i soffan. Älskar söndagar!

Michis kommer om en vecka...tjihooo....!

Dagen började bra.. jag var på topphumör, segade lite med mockningen, halmade, höade, tog det lugnt, gosade en sväng med Ali, (bubbens golden). Skönt att känna att man har all tid i världen bara. Började köra häst ca 9.30, började med hingstarna. Så skönt att bli av med de asen ibland.. de går i hagarna längst bort också, så det är skönt att slippa gå vårruset varje lunch efter stolliga hingstar. Precis innan lunch tog jag mig an Popcorn. Gillar o köra den hästen asså.. hon flyger fram, en riktig stjärna. Blev dock inte riktigt som jag hade tänkt mig.
När jag knäpper loss kättingarna far Popcorn ut i högsta fart, tar nästan väggen, men jag lyckas rädda den och slänger mig i vagnen. Hon kör i växel 6 i 10 m innan nästa hinder, Bubbens stabila tryckvagn står i vägen. Så när jag knappt hunnit sätta mig tillrätta i vagnen på de korta och otroligt snabba 10 m, krokar mitt vänsterdäck i bubbens högerdäck och katastrofen är ett faktum. Min vagn välter och Erika stabila 60 kg flyger all världens väg. Lyckas med några akrobatiska konster in the air, innan jag stabilt landar, som vanligt på min högra höft. Popcorn drar iväg, moi ligger på backen, i någon form av liggande hunden och kvider... kvider... kvider och kvider. Den där höften har tagit en o annan smäll. som vanligt ser jag nu ut som ett ruttet gammalt päron där min höft brukade sitta. Hästen klarade sig utan en enda reva, den paddan. Det värsta är dock inte ens höften, utan min ljumske som jag så elegant lyckades sträcka, rejält, i nedslaget, eller någonstans innan. Ja, what a day! Hoppade snabbt upp i vagnen igen, körde de sista hästarna. Det är ju som sagt dumt att sätta sig o bli stel! Bubben bjöd på tröst pizza med cola, så min dag är gjord.

Chefen ringde precis och det blir fortkörning imorgon, haleluja. Ska jobba på min gång under morgonen så jag slipper skämmas...
Längtar till imorgon...

Skola - jobb, skola - jobb???

Ingen förstår, minst jag, att jag redan varit skåning i hela 6 veckor! Det känns som om jag kom hit för en vecka sedan, men 6 veckor har gått och just nu tycker jag att jag har såå mycket kvar att lära och uppleva här. Det är aningen bittert att om bara 2 veckor behöva lämna skåne för sörmland, att återvända till en halvseg och halvmotiverande vardag när man kan ha det såhär... Full fart, eget ansvar, egna hästar att vårda och älska och speciellt tävlandet... Det har varit lite som förr i tiden att vara här, när man åkte till stallet, tränade sin häst, skojade med Emma och Sara. Kanske tog en ridtur i skogen och ett race över ängarna. Precis så har det varit här, förrutom den lilla detaljen att det inte är hästen utan hästarna! Hästarna med stort H. Det är lite mer fart, men man tar det ändå lite i sin takt och man sköter sitt. Jag kommer defenitivt att sakna detta igen.. mer än något.

Tycker dessutom att Ludde är störtskön. Han är bra på att säga ifrån, men han är precis lika bra på att säga att man gör något bra. Eller har det att göra med att jag är praktikant? Skitsamma. Diggar Kolgjini! Om jag har motivationen kvar om 8 månader kommer jag nästan defenitivt att ringa Ludde igen. För som det är just nu kan jag inte få nog av den skånska naturen, människorna och inte minst... hästarna!



Min ögonsten.. han må ha lite taskig inställning på banan. Men hemma är han min dröm. Om jag måste lämna Skåne, får jag ta honom med mig...



Mitt nuvarande stall.. jääätte fint!