erikaka

Ingen förstår, minst jag, att jag redan varit skåning i hela 6 veckor! Det känns som om jag kom hit för en vecka sedan, men 6 veckor har gått och just nu tycker jag att jag har såå mycket kvar att lära och uppleva här. Det är aningen bittert att om bara 2 veckor behöva lämna skåne för sörmland, att återvända till en halvseg och halvmotiverande vardag när man kan ha det såhär... Full fart, eget ansvar, egna hästar att vårda och älska och speciellt tävlandet... Det har varit lite som förr i tiden att vara här, när man åkte till stallet, tränade sin häst, skojade med Emma och Sara. Kanske tog en ridtur i skogen och ett race över ängarna. Precis så har det varit här, förrutom den lilla detaljen att det inte är hästen utan hästarna! Hästarna med stort H. Det är lite mer fart, men man tar det ändå lite i sin takt och man sköter sitt. Jag kommer defenitivt att sakna detta igen.. mer än något.

Tycker dessutom att Ludde är störtskön. Han är bra på att säga ifrån, men han är precis lika bra på att säga att man gör något bra. Eller har det att göra med att jag är praktikant? Skitsamma. Diggar Kolgjini! Om jag har motivationen kvar om 8 månader kommer jag nästan defenitivt att ringa Ludde igen. För som det är just nu kan jag inte få nog av den skånska naturen, människorna och inte minst... hästarna!



Min ögonsten.. han må ha lite taskig inställning på banan. Men hemma är han min dröm. Om jag måste lämna Skåne, får jag ta honom med mig...



Mitt nuvarande stall.. jääätte fint!