erikaka

Om man ska försöka vara lite poetisk så tror jag att livet är en enda stor våg. Chanser och vägar kommer likt en gigantisk våg och det är bara att rida den och se var man kommer. Jag har under 3 veckors tid vetat att jag ska till Lutfi Kolgjini de närmaste 10 veckorna, med start på måndag. Vad jag inte haft en aning om är var någonstans jag ska bo. Men jag har tänkt, att med denna chans, som troligen aldrig kommer igen, kan jag offra mina principer och bo i min fina skoda... för det är ju en fin skoda. Men tidigare idag ringde, min just nu väldigt älskvärda, lärare Eva och bad mig sätta mig ner. Jag fortsatte stå då marken jag stod på var aningen för blöt efter morgonen tunga skurar. Hon kom med den goda nyheten att jag inte alls ska behöva bo i min bil helt ensam någonstans i skåne hos okända utlänningar, utan att hon samtalat med en god vän, ex proffstränare på jägersro Olle Larsson. Där ska jag nu få bo mina kommande 10 veckor och om det mot all förmodan var så att jag försökte simma mot vågen tidigare, så kan jag säga att jag glider med ända till toppen av palmerna på den vita strandkanten just nu.

Slog en signal till denna Olle, som dock är aningen för gammal för mig för att jag ska veta exakt vem denna underbara och otroligt vänliga man är, för att se vad han hade att säga om den knipa han nu försatt sig i. Men han var så positiv, och det enda han ville att jag skulle ta med mig var det underbara värmländska humöret. Det ska jag nog kunna ordna Olle!

Så nu är jag glad, har lite adrenalin i kroppen som kommer göra min kommande skönhetsömn aningen kort. Min dag har slutat bättre än jag trodde och den lilla, eller ja, ganska gigantiska oro jag haft, kan nu äntligen ersättas med nervositet och förväntan, spänning och glädje. För fy fan vad kul det ska bli!!!



Ett stort Grattis till Sofie som fyller år idag... och ett stort Grattis till min älskade farmor som också hon blivit ett år äldre. Grattis på er.. vi ses i helgen!!