Att vara eller att inte vara..

Att vara ensam, sjuk och utan TV är de saker som jag oftast inte alls tål. Att vara ensam är något jag kanske uppskattar när jag ska gå och lägga mig, då finns det ingen där som gör en massa konstiga ljud, som i sin tur försämrar min sömn. För övrigt, sällskap.. ja tack! Att vara sjuk är inte heller min starka sida då man som kroon säger ska följa de 3 V:na.. Vatten, vila och värme. Vatten och värme.. check! Men det där med att vila blir i långa loppet extremt tråkigt. Att dessutom vara sjuk på ny ort gör inte saken bättre. Då jag efter lite konsultation med mor kommit fram till att jag möjligen har lugninflammation ska jag ge mig ut i det vilda och okända för att leta upp en vårdcentral efter lite droger som förhoppningsvis ska stärka min kropp igen. Att på detta.. ensamhet och feber... behöva vara utan en tv, just det utan en tv! Hur i hellsike ska detta gå. Sitter just nu o laddar ner några filmer på min mobila bredband.. ska ta ca 3 veckor och 5 dagar.. förhoppningvis är jag frisk då. Men en fungernade tv.. hallå!!! Vi lever 2009!!! En fungerande tv.. ska det vara såå svårt!

Jaha.. så var det ju nyår på skiter också. Brudarna drar till Branäs.. familjen firar tillsammans med god mat, lite skridskor, ( då de blivit tvugna att överge den vanliga traditionen pulkaåkning i brist på puder ), och en mysig bastu på det. Jaha tänker Karlsson, vänder huvudet mot Gertrud och ställer frågan; -och vad ska vi göra ikv då? Ja det svaret jag fick var en frågande blick och total tystnad. Det måste betyda sova.

För övrigt trivs jag faktiskt ganska bra här i oävla. Var med och släppte ut några puttar i morse. En del vildare än andra, de testade allt nykomlingen en aning. Men det var roligt. Fick träffa Dick, tränaren, som verkar super trevlig. Han har också en lite shäfer valp, Yatzee, på snart 1 år som springer runt och ylar för absolut ingenting. Vill ge mig ut o köra.. eller rida..

Men jag bänkar míg här i soffan.. som by the way antagligen är den snuskigaste soffan jag suttit i.

Från mig och Gertrud till er alla.. ett riktigt Gott Nytt År!



saknar er ikv bruds! ta en fylla för mig med..

Så sitter man här på en..

stubbe i skogen. Bokstavligt talat. Är helt ensam i en stuga med Gertrud långt ut i skogen där jag inte känner en kotte. Har lämnat allt det jag känner till och alla de jag älskar som mest för att sitta på en stubbe i skogen.. ne, jag ska gå o lägga mig, sova bort min feber och mina tårar som börjat rinna längst kinderna när jag gav mamma och pappa sista kramen för ett tag. Blandade känslor just nu.. Ska bli jätte roligt att vara här.. hoppas jag.. men det vore så kul om kanske Linn kunde ringa o bara säga.. "ska jag komma över?". Hade varit trevligt.

Men upp med huvudet och ner under täcket.. Känns bättre imorgon.

Sista ridturen?

Känner ingen glädje i just detta, men det kan vara ett faktum att idag var det sista gången jag tog en tur med tjejerna och puttarna innan flytten. Såå sorgligt att det roliga måste ta slut..

     

Tänkte också på att min underbara saga ihop med brudarna leder mot sitt slut.. Självklart  inte för alltid, kommer ju absolut en uppföljare eller 100.. Men när man tänker på det lite så där med skygglappar så känns det absolut som om jag lämnar allt det roliga här hemma och åker till landet very very boooring. Blir dock roligt på ett helt annat sätt.
Bjuder dock på lite glädje bilder med mina hjärtan från vårt juldagsröj!

    
      
 

230 riksdaler...

Det var en gång en apa.. apan hette helmutt och skulle tillsammans med sina vänner skriva in ännu en dag i historien. Dagen D kallas juldagen. Helmutt bodde i en liten stad där man uppskattar de dagar då gamla vänner från när och fjärran anländer till staden för att fira högtiderna högtid julafton. Helmutt och hans vänner hade humöret på topp och var förberedda på en kväll i världsklass. De började lite lugnt med en bastu, gick vidare till krubbet som stod dukat på bordet. Med mätta magar och halvtomma glas drog festen igång och vännerna började tillsammans skråla på några gamla abba klassiker för att skruva upp stämningen ytterligare.

Efter alla omgångar påfyllna glas var vännerna lagom runder under fötterna. Det var dags att ta sig till stadens centrum. Och där hände det grejer i en av torgets etagevåningar. Det var folk till höger och vänster. Helmutt trivdes bra och öppnade ännu en flaska läskedryck. Men inom några korta klockslag har medelålderna plötsligt gjort en drastisk förrändring bland aporna vilket sänker nöjesfaktorn några hack. Vännerna bestämmer sig för att dra vidare till stadens mecka för lite mingel och rumpskakande.

En kort kort promenad och saftiga 230 riksdaler senare anländer apvännerna. Men kvällen som sedan tidig timme inte bjöd på någon större underhållning blev lite av en flopp när aporna gick tätt intill varandra och lätt tappade bort sig i dimman. Men Helmutt och jag vill tacka för kvällen..

Pippi låtta på 4:an nu!


Dan före..

Efter ännu ett jobbigt och roligt ispass på stadens uterink med brushera, en lite för varm bastu och en god kopp kaffe med mor och far avslutar jag dagen före dopparedagen.
Vissa sitter med spänning och väntar in dopparedan.. något som man kan kalla för uppesittarkväll. Andra går och lägger sig tidigt tidigt för att i sin tur kunna gå upp desto tidigare för att kanske se vilken överraskning som väntar i julestrumpan. Själv slutade jag med julestrumpa för många år sedan och jag kan inte säga om jag saknar den. Men är det något jag lagt märke till så är det att jul inte roar mig i dessa dagar. Visst tycker jag att det är mysit pysit och sitta med en kopp kaffe i handen och spela lite spel med familjen, samtidigt som man slåss om de goda bitarna i paradis asken. Men så är det ju alltid. Det krävas en högtid för att folk ska uppskatta varandra och ta sig tid att umgås, eller för mor att laga den där goda maten som igentligen är den största höjdpunkten med julafton. Så kommer Kalle Anka och gänget på besök som alltid är lika roande. En av de få anledningarna till att man längtar till kalle är ju för att julklapparna öppnas så fort Långben och Pluto sagt -heeöheeöö... G..g.g.g.God Juul! Julklapparna som dessutom blir färre och färre för var år som går. Dock, (för att bryta min bitterhet), så brukar jag faktiskt behöva de klappar jag öppnar, vilket gör att de uppskattas mer istället för att man som när man var liten bara var intresserad av att riva isär så mycket papper som möjligt. Sitter ju faktiskt och bloggar med årets stora klapp.

Men jag tror att min bitterhet beror på att julen numera har en vana att exkludera snön.. snön som för mig är så viktig och som igentligen betyder allt runt jul. Man vill känna kylan ute i mörkret så man verkligen uppskattar den värme man möter när man kliver in i stugan. Kanske t.o.m. se flingorna singla mot backen genom fönstret när man sipprar på glöggen. Eller helt enkelt bara kunna gå ut och kasta lite snöbollar för att skaka ur sig myrorna som lätt kryper inpå under de sega juletimmarna.

Men nu sitter jag här och är en av de som har en egen liten "uppesittarkväll" och undrar vad morgondagen har att erbjuda. Kommer jag få min dataväska? Vilken vinter outfit ska strykas då julstämningen behöver höjas en notch på självaste aftonen? Vad kommer jag få av Ove? Ja många frågor it is.. svaren kommer efter nattens sömn. Dock ingen skönhetsömn då stallbootsen ska på kl 0730. Sen kör vi på hela dagen lång.. långt inpå de sena juletimmarna med mugg, kaffe, choklad och älskade familjemedlemmar. Man kan väl ändå inte ogilla tomtefars dag...

HoHoHo.. God Jul!

herre hjärtanes

Dagen inleddes kl 0730 när det var dags att packa ihop tvättsäckarna och ta en promenad några hus bort till tvättstugan. Precis lika tråkigt som sist vill jag minnas.

Har sedan dess spenderat dagen i soffan efter en visit på landsbygden och en tur i duggregnet. Var elak mot min lilla putte idag. Hoppas han förlåtit mig till imorgon.

Dagens V75 har precis avslutats och jag har bara två ord att säga; HERRE HJÄRTANES! Sämre körning än P-O Svantesson gav sin graciösa springare från skoga trakterna var i hästväg det värsta jag sett! Han får minus 5 guldskor för den prestationen. Karlskogas travsällskap har ej skådat en sådan springare på många år.. o så ska en clown som P-O trycka ner honom i backen så pass att knappt öronen sticker upp oavnför marken. Pinsamt! Att han aldrig lär sig.

Nu blir det en dusch och fortsätting på min desperata väntan efter en vän och sällskap för kvällen. Jag väntar.....


årets heta ämne

här i skogarna brukar vara den omtalade juldagen. Folk laddar flera veckor, planerar kvällens outfit, langar alkohol till midreåriga och skapar fester i alla dess storlekar och former. I år har jag dock inte hört mycket om denna legendariska kväll, bortsett från det svindlande priset på 230 riksdaler. Kanske är det priset som gjort staden så tyst inför denna kväll då många kanske funderar på att göra något oväntat och stanna på festen istället. Eller så kanske det helt enkelt är så att jag blivit för gammal för att hänga med i juldagsvimmlet. Vet inte ifall denna tystnad ska tolkas som ett tecken på att man i år ska bryta vanan och stanna inne. Dock är denna kväll ett mecka för alla hemkomna från landets alla komuner, även internationella karlskogingar brukar leta upp stigen som leder till alfred nobels hemstad. Eller är det helt enkelt så att juldagen blev passé när man klev över 20 strecket? Tystnaden pekar på något åt det hållet.. men vågar man svika vanans bana? Människan är trotts allt ett vanedjur.

Efter att ha spenderat de två senaste dagarna på sofflocket känner min kropp sig äntligen återhämtad. De ända spåren som sitter i är lite rethosta och lite snuva. Men vem är inte lite snuvig såhär års? Så nu längtar jag till på måndag ,då trapphusen saknat mig i hela två dagar ska jag inte göra dem besvikna. På måndag ska jag hoppa i min marinblåa uniform med endast 4 arbetsdagar kvar till finito på posten. Kommer bli med litte bitter smak i munnen jag lämnar min älskade arbetsplats och alla goa.. mer eller mindre.. arbetskamrater. Men det snyft blogget kommer då.. nu kör vi hårt mot helgen och måndagen... och inte minst mot dopparedagen!


Soffa, böcker, telefon och...

SATC.. Det bästa sättet, mer eller mindre att spendera en kostsam dag på sjukan. Soffan mindre prydligt pyntad med mitt rosa täcke, redo att burras i. Böckerna.. ingen skönlitteratur då jag faktiskt pluggar.. booring och inte allt för många lästa sidor. Telefonen har gått het, inget jag själv valt dock då jag endast gjort ett utgående samtal. Sen kommer sist och inte minst SATC! De kan förgylla alla sjuklingars dag. Det finns inte många i världen som håller med om att barn inte är till mycket mer nytta än att vara en plåga. Sätt på flickorna från manhattan så är det slutdiskuterat. En bigpack påse salta chips, 200 grammare sweitschernöt, 1 L apelsinjuice och ett bigpack alvedon på det gör denna dag till en tråkig men ändå genomlidlig torsdag.



Frustration

..eller vad det heter. Vill inte ge mig in en ordlek jag inte kan mig på. Men i brist på synonym får man ha lite överseende. Vädret leker just nu med mina känslor då det med en otymplig cykel är mitt jobb att dra, halka, glida eller stappla fram med året skörd av julkort. Det svenska klimatet är inget annat än bittert just nu och det gör de lite halvkämpiga dagarna lite ännu kämpigare. När man sitter där i en snödriva och tar i för kung och fosterland för att få med sig cykeln, som är en fördel i mitt yrke, hänger i vissa lägen humöret på en skör tråd. Just i dessa lägen brukar dessutom någon pratglad pensionär dyka upp bakifrån när man inte ett ont anar för att gnaga lite på humör-tråden. Om det inte vore för lurarna med ljuva melodier i öronen skulle inte helvetet vara långt borta... som by the way frusit till is.. en nyspolad hockeyplan för att vara mer exakt. Men nu sitter man äntligen hemma i soffan och njuter av tillvaron.. väntar på att glassbilen kanske ska råka åka förbi lyan.. antagligen inte.. alla kan inte vara lika lyckosamma.. men jag är en dam med hopp i alla hörn. (Kände bara att jag med ett brett hänvisande flin var tvungen att få det sagt). Nog om glassbilen..

Ligger lite pyrt till på julklappsfronten.. tråkigt..

Gjorde en rolig grej med farfar på lunchen idag. Vi gjorde någon form av tipsrad.. 1.or, X, och 2:or. Kan inte mycket om tips.. är en trav tjej.. Men jag fick ett papper och en penna så sa farfar glatt -skriv några X, 1:or och 2:or. Och simsalabim fick vi ihop en vinnarlott på sex rader. Då jag inte hade något system överhuvudtaget märkte jag ett X:en tog över kupongen. 1:orna gjorde dock uppror den sista raden så det hela jämnade ut sig en aning. Fick dock i efterhand höra att det inte brukar vara så många X i raderna.. och det var ju tråkigt.. Men om det nu skulle bli så denna gång lär ju oddsen ligga bra och till fördel för mig X-kupong.

tatata.. nu ska jag åka o köpa ett nosludd till emir. Han har lite skav på snoken.. inge skönt.

Nu har jag...

...den där jäkla magkänslan nu igen.

Vet inte om det beror på att jag har gjort något som jag inte borde gjort? Kanske beror det på att jag ska göra något som jag inte kommer ihåg att jag ska göra? Eller är det mitt sjätte sinne som säger mig att det kommer hända något obehagligt? Kanske kommer det hända något som jag vill ska hända, men som jag inte borde vilja ska hända?

Så många frågor och så få svar... bara en jäkla magkänsla.

Så var vi där igen

Snön föll och satte hela sverige, mer eller mindre, i julstämning. Pulkabackarna var åter välbesökta, det knastrade under tassarna när man smög sig fram, snön yrde när man i full galopp tog sig fram över fälten. Ja livet lekte. Men så kommer det stunden.. som tyvärr alltid måste komma förr eller senare. Snön ändrar form, från puder till en fastare och blötare mer kramig snö. Det stadiet ligger vi i just nu. Men om en dag eller två är vägarna åter skitiga och blöta, fulla med slaskig sörja, redo för att göra våra fötter blöta, näsorna snoriga och förstöra vår sent komna julstämning fortare än grinshen själv. Hoppas vädergudarna tar sig i kragen.. det är tredje advent for god sake!

Helgen har varit seg.. bara älskat snön.. (Erika, get over it)!
Har inte hänt överdrivet mycket. Varit tidiga mornar när jag för sista gången tagit åt mig stalljobb i trakterna. De passar på innan jag flyttar. Drar iväg på sista minuten resor så jag får slita lite extra innan jag drar iväg för pluggandet. Men det gör mig inget. En.. bara en sovmorgon skulle dock inte skada. Men har som mor säger hela 5 dagar ledigt vid jul.. Bara och hänga i. Hääänga i...

Jobb imorgon.. upp tidigt tidigt..

Kollar just nu på ROB AND BIG på MTV. USA har en förmåga att producera skräp åt alla håll och kanter. Just denna serie handlar som många andra om C-rappare och C-skateare och deras kärlek till bilar med största möjliga tum på fälgarna. Nu gav han bort en jäkla SUV till nån på ett torg.. när han förlorade i sten-sax-påse... jaa.. varför inte...?

----------

Bowlingen gick förresten ganska bra.. Ena kastet galet, nästa strike.. Det räckte dock inte till en seger då mor var aningen vassare på banan. Tackar dock för en god match, hade väldigt trevligt.


Ännu en dag

Jag tittar på klockan när jag slagit på datorn för första gången i dag. Klockan är nu 12.22 en fredag. Jag har redan varit i stallet, en lugn tur då min näsa, hals och huvud inte riktigt lever i harmoni just nu. Släppte ut odjuren i snöyran och de tackade glatt med att ta ett skutt eller fem med ponnyn springades efter. Hämtade upp Linda och Moira tidigt då de verkade tycka att det var en bra idé att följa med och igentligen inte göra någonting. Jag har sällan sett Moira flyga runt värre än dumbo i det vita pudret. Ören flaxade i vinden och näsan hade ett vitt täcke som hon då o då fnyste bort. Jag tackar iallafall för sällskapet. Vi drog oss sen till Lindas residens och åt revbenspjäll och frallor till frulle, satt bra i kistan med lite kaffe på det.

Nu bjuder dagen på fortsatt snöyra. Min kropp säger till mig att ligga kvar här i soffan. Men mitt sinne och min själ vill att jag ska ge mig ut.. göra en snöängel.. kanske en snöfarbror.. eller bara pulsa i det vita som man misstänker smält bort innan helgen är slut. Just nu är mina julesinnen i topp. Linda hade som socker på bullen tagit fram och pyntat granen som stod och lyste och tyst beundrades under frukosten. Aahh.. ibland är jul för härligt.

Senare ska det bowlas med mor.  Då hon är så proffsig med egna skor och klot förbereder jag mig på förlust.. kanske t.o.m. utklassning. Men jag ska försöka ha kul, trotts min tävlinginstinkt som oftast gör denna "sport" till en pina. Lite julklappshandling skulle behövas. Då jag är så pank skulle jag vilja skjuta på julafton en vecka.. vet inte vad tomten tycker om det förslaget.. ?

  

....

just nu visas greysan på tv. Fan bra skit. Kylan har åter smugit sig  på. Gillar kylan. Den bränner ihärdigt på kinderna och får folk att tillsammans krypa ihop i stugorna för att dela en kopp varm choklad. De tjocka, lurviga tofflorna åker på då tårna har en förmåga att inte hålla värmen lika bra som övriga delar av kroppen. Om jag hade en öppen spis skulle den höra till min nutid denna kväll. En tänd brasa i vardagsrummet som sprakar och sprider värme höjer mysfaktorn med 200 % en mörk vinter kväll. Det enda jag saknar för att fullborda denna mysiga mörka vinterkväll minus brasan är snön..
Snö.. where are thee???

Livet

Suttit här nu.. så där grinig, tjurig, irriterad och snorig som man endast kan vara några enstaka tillfällen om året. Pappa säger -välkommen till vuxen livet. Men att vara så disfunktionell när det kommer till datorer, och annan teknik för det delen, är banne mig inte kul. Med far i andra änden av luren, lugnt och fint förklarande hur jag ska göra, vilka knappar det ska tryckas på och vad som kommer att hända, svarar jag med lite halvpanik och irritation i rösten och förstår samtidigt lika mycket som en golfboll. Att saker och ting inte bara kan anpassas för såna som mig.. som inte är ett jota intresserad av datorer och hur det fungerar, man har dem till ett syfte, och allt annat utöver detta borde redan vara anpassade för var person i vida världens stora net-arkiv, redo att med bara ett musklick skrivas ut för att skickas. Blablabla... när jag är rik vet jag exakt vem den förste personen jag anställer är.

Haft ett långt samtal.. ett av många.. med min härligt hurtiga lärare Anette. Hon är så go, och att en människa kan vara så positiv som hon är fenomenalt. Dessutom är hon en höjdare på att lämna röstmeddelanden. De bästa röstmeddelanden mina öron någonsin och antagligen kommer höra. Man blir genast lite piggare.. innan man bittert återvänder till teknikens vidunder.

Nu ska jag sticka huvudet i en pappalastpåse och hoppas att jag inte sover för fort i natt.

En ledig dag

Ja vad kan man säga. Kommer bort till Ove för en bit sockerkaka och lite julmust. Ser reklam högen svepet ligga på köksbordet och tänker genast på lyckan över att slippa den skiten. Svepet i stora lass och piskande regnskurar var inte min melodi denna måndag. Den spenderades kanske lite för länge i sängen, lagom till regnet slutat piska kom jag till stallet och gav mig ut på en hejdundrandes ridtur ihop med Lars bakom Divan.

Nu sitter jag och Gertrud här och slappar och tänker inte på för mycket medans vardagen rusar på där ute. Den kommer komma ikapp mig också, men inte förrän imorgon. Tills dess ska jag bara slappa så hårt jag kan. Ska senare ta mig en tur till nobellhallen, bowlinghallen, inte ishallen, för att titta på mor & far och Kroon & Gunilla som ska slira runt ute på banorna. Vet inte hur underhållande det är möjligt att bowling är, kanske kan de bjuda på en kullerbytta eller något annat oväntat som gör att det blir en aning spänning i en annara ganska medioker "sport".

Jaha.. när man igentligen inte har något att skriva om har många som jag en tendens att skriva om ingenting, eller alldeles för mycket ointressant. Därför funderar jag nu på om jag helt enkelt ska sluta skriva helt och hållet för idag, för att inte skrämma iväg de läsare jag har... So be it!

ha're

Andra advent...

... och ett steg närmre dopparedan.

Min andra advent och Söndag har varit en filbunke, dvs tät dimma över skogarna idag. Började med en lång sovmorgon. Den första på länge. Lyckades efter en titt på klockan och ett uppvaknande i halv panik dra mig upp och bort till mellanåsgatan. Försökte vara lite social med mor o far, gick väl sådär när Linda 30 min senare ringer och säger, promenad... nu! Japp, på med jackan, hej o hå, in i bilen... tät dimma... tillslut framme bland de röda radhusliknande villorna bortanför centrum. Lugn och harmonisk promenad allá söndagsåkande pensionär.

Men började helgen med ölglaset en högern och starkvinsglöggkoppen, (försök säga starkvinsglöggkoppen fort 10 ggr), i vänstern, en pizza och Fylkings fredagsfräckisar i högsta hugg. Vi var laddade... vi var redo... vi var trötta... Men det blev en trevlig kväll som vanligt och jag fick faktiskt se några av de gömda bilderna i arkivet.
Lördagen började när farsan ringer och säger.. OK om 5-6 min! Japp... hopp i byxorna och iväg det bar. Inhandlade nya vindrutetorkare till skodan då sikten i detta slaskiga skitväder inte var i topp skick. Har under flera läskiga och vingliga bilturer förnekat att skodans torkare inte bjuder på den kvalité den borde göra för att över huvudtaget få föras på vägarna. Låt oss säga att den fattige inte har ett privelegium så som bra sikt under bilfärden, då vindrutetorkarna kostar 300 kr! De får istället förlita sig på de räfflade mittsträcken som numera finns på våra vägar när de är påväg till mötande körfält. Bra uppfinning måste jag säga. Men varför inte lägga de extra slantarna på billigare sätt att konstruera vindrutetorkare? Ilandsproblem.. Men numera behöver iaf inte jag köra över räfflorna innan jag i mörkret och regnet märker att jag är i fel fil. Nåväl... Drog ihop töserna till en bowling kväll då mörkret smugit sig på. Runt 1800 drog vi oss mot Khamn och Camilla för lite klotkastning. Gick då inge vidare för mig då kloten hade en tendens att inte riktigt göra som min hjärna tänkt att de skulle. Sofie hade dock en jäkla snits på att få ner tio käglor åt gången. Tjuvträning måntro? Efter hårda ansträgningar och glada ansikten i UV-ljusets mecka knorrade magen och donkans fagra M hägrade borta i horisonten. Dit begav sig vår för kvällen svarte trotjänare och oj tokket liv det väntade på oss där.. och värre blev det. Folk har då inget hyffs numera!!! Senare bar det bortåt igen... Nu till dansbandens.. mecka.. Hujedamej. En Markoolio för ironins skull, kanske t.o.m. en av The Refreshments gamla "rock" covers kan vara sköj.. Men inte om o om o om o om o om o om o om o om o om o om o oooommm igen. Blir lite tjatigt och kind of a partypoooper! Men en del tyckte det var bättre än bra och drog gärna på för fulla halsar när refrängen kom igång. Körde nog historiens läbbigaste så kallade bil. Då festfixarens vänner i fjärran ville komma blev man tillfrågad att agera taxi. Jovisst man är inte trångsynt. Dock fick jag sen reda på att jag var tvungen att starta på 2:an eftersom varken ettan eller treans växel fungerar. Var dessutom tvungen att krypa in passagerar vägen då inte förardörren gick att öppna. En biltur i toppklass må jag säga!

Har precis avverkat 2 filmer med älskling nr 1 och nu är andra advent slut. Härnäst kommer tredje... därefter fjärde och sista.


        
     

Andra perioden

Efter första kommer alltid andra, so here we go.

Ska på beställning skriva om en vän, som just nu sitter i sveriges framsida och dregggglar över mannen, thee handy man, karln i nytt läge. Och alla vet vilken man i nytt läge jag menar när jag pratar om mannen i nytt läge.
Ska nu försöka, ihopp om, kanske kunna, få denne vän på bättre tankar och kanske lyckas förgylla hennes dag en gnutta. För även fast mitt huvud, just idag, sviker mig, så brukar denna vän och jag få kontakt, trots alla mil emellan oss. Denna dam, har en helt egen plats i världen, precis som alla andra. Hon föddes med en gåva, precis som alla andra. Hon föddes med ett yttre och ett inre, precis som alla andra. Kanske t.o.m. föddes hon med något man skulle kalla för "något mitt emellan". Detta "något mitt emellan", gör just henne så speciell, och inte till något som alla andra. Hon fick en kromosom... eller nått.. som vi andra inte fick. Kanske är vi glada för det och för att just hon fick den. Den gjorde ju henne till just den hon är.

Och vilken slutsatts kan vi dra av det blabbet? Jo, att alla föds till att vara en viss person. Många förespråkar miljön som en del av skapandet av en person. Och jag vågar nog påstå att jag är en av dem. Men man måste vara stark nog att våga stå för den man är och inte låta andra "skapa" en. Vad skulle man annars kunna kalla sig för en utan integritet...

Det jag vill ha sagt är att du gör rätt gumma som fortsätter vara den du är, jag försöker göra detsamma. När man träder in i det mystiska fältet av vänskap, gör man en deal som innebär att man i skratt och tårar skriver sina namn och svär att älska varanda trots skilda meningar och att man ska uppskatta varandra för den man är. Kan man inte hålla den dealen... Shit happens, it was not ment to be!

Man vet vilka ens riktiga vänner är. De andra kommer svischa förbi många gånger på vägen till graven!

Hakuna Matata

Kommer det en tredje?


Homer Simpson

tokken kise. Vem skulle inte vilja vara som han? Att ta dagen som det kommer och sjunga "inga bekymmer" dagarna i ända är ett privelegium få förunnade, så få att de var tvugna att komma på en fet, duffy pimplande figur som endast kan rapa o säga -daoow.

Läste idag att Robyn är nominerad till en grammy. Exakt hur stort det är ska jag tala om för er som inte har så bra koll på det, och det krävs inte heller många ord för't. En grammy är det största priset man inom musikindustrin överhuvudtaget kan vinna. Att det blonda lilla stjärnskottet från självaste sverige är nominerad till detta pris är stort. OCH, När jag såg de som tävlade mot Robyn i samma kategori såg jag antagligen ut som ett stort frågetecken mellan raderna eller... ett stort frågetecken? Hon borde kamma hem hela skiten om ni frågar  mig.

Morgondagen då? Jaa.. vad kan man säga. Hej storebror! Glöggkväll med Ulla-bella o Kroon. Blir lite fet mat på det och kanske ännu en stenhård omgång fia med hutt. Enbart gudarna vet hur det kommer sluta. Men jag satsar på att det är Kroons tur denna gång.

Hej hå..
Hakuna Matata

Regn-Snö-Regn-Snö-Slask

Alltid ska dagarna, just i denna årstid börja med regn. Man tar på sig de tätare skorna, drar luvan över hjässan och går lite fortare och lite mer bestämt med ett mål i sikte. Helt plötsligt ska vindarna slå om och regnet börja piska mot kinderna. Man börjar huka sig lätt framåt samtidigt som man fortsätter mot sitt mål. Plötsligt slår vädret om igen, nu faller det snö, snöflingor stora som corneflakes. Men man ska inte låta sig luras av dessa vita vackra corneflakes, för de är vackra i luften när de yr omkring, men så fort de lagt sig till ro på backen, på jackan eller kanske i håret förvandlas de till vatten och slask och slusk. Det börjar rinna från hårstårna som hängt fram under luvan vilket i sin tur för dropparna längst kinden och sen sakta ner mot de fortfarande torra delarna innanför kläderna. Och den obehagliga känslan av vattendroppar som smyger i nacken, längst ryggen och försvinner in i tröjtyget gör att man får en rysning i kroppen och sen fortsätter frysa med konstant gåshud hela vägen till målet. Ja, denna årstid är inte bara mörk, den är förädisk.

Våren har en liknande effekt. Dock lurar den oftast med sina kyliga mornar som sedan går över i heta eftermiddagar. Inget jäkla regn och slask där..icke!

Optimist som jag är trivs jag ändå konstigt nog i detta lilla virrvarv av väderväxlingar. Ombyte förnöjer. Saknar ljuset dock.

Grattis också till fröken Kroon som vann årets målvakt - damfotboll på helgens gala. Besvikelsen då det inte visades någon bild från galan på självaste Kroon i tidningen är tung. Men jag hoppas att ett o annat smygfoto ska dyka upp någonstans. Till helgen kanske när glöggen och storebror börjar flyta runt o blodomloppet?

Nej, tack för mig.

Glömde det!! ÄT INTE PÅ BABYLON I DFS! Yuäck! Nya ägare är alltid ett problem. Tacka vettja Montana!

Ivrig

När man är så där riktigt ivrig, så där ivrig att ingenting får komma i vägen, så finns det ingenting bättre än känslan när man gjort det man varit så ivrig över. Idag åkte jag och min vinröda skoda som sagt till Nyköping. Efter en del om och men kom vi fram och dagen löpte på bra. Mottagningen på mobilen är dock inte den bästa ute på slätterna och såg därför inte ett av de roliga samtal jag fått den senaste timmen. Far hade ringt, så när jag vid lunch gick till bilen passade jag på att slå honom en signal för att säga att jag kommit fram säkert då jag misstänkte att det var det han ville. Till min stora förvåning inleder han samtalet med -vet du vad jag gjort? eeeh, icke svarar Karlsson, men jag hör att han har en positiv stämma i rösten. -Jag har köpt en dator till dig, blir nästa replik. VAAAA?!?! Wihoo. Jag som tjatat om den där jäkla datorn som jag så gärna velat köpa, men då mor o far varit lite si så där i inställningen blir jag alldeles för feg för att köpa en. Men nu, som en tidig juleklapp på posten sitter jag här och skriver mitt första blogginlägg på min nya bärbara trotjänare. Trots den sena timmen kan jag inte i mitt iverrus låta bli att testa nya maskinen. Var dessutom tvungen att föra över alla bilder och det fåtalet ljudspår som fanns på den gamle gamle gamle stationära brummaren. Han är så tyst den nya, nästan så jag skulle kunna somna till det ljud.. som inte finns där..

Jaja.. nog om iverruset angående min nya dator.. folk köper datorer till höger och vänster och blir mindre glada för värre saker.. kolla bara in "my super sweet sixteen" på MTV. Men till det hör att denna tysta, svarta vän är nog den bästa julklapp jag någonsin fått.

Och så fick vi in lite snyft på slutet.
En snabb komentar om min blivande skola. Kände faktiskt att jag inte ville åka hem när vi satt där och kollade schemat med alla skojjiga saker som skulle hända under veckan. Men måste nog ta med mig lite lyckopiller eller lite maja till folket på skolan, för tusan vilka muntergökar de var.. Blir fart på dem när jag kommer i januari..
Känslan av att äta i matsal hade jag helt glömt.. eller förträngt kanske är det rätta ordet. En hemsk upplevelse som jag gärna slipper uppleva igen. Blir en månads buffert av färdiga matlådor från köket som enkelt värms i mikron hemma i huset. Stök o bök.. små pöjkera kan inte hålla sina samtal till sitt matbord utan måste gapa ut det de har att säga så att alla hör.. eller tittar. Tveksam på exakt vilken reaktion de sökte. Hur som helst. Falukorv och makaroner ska vara en bra kost har jag hört..

Ne, nu sussa.



sakna putten

RSS 2.0